Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Avhandlingsintervju med Jonathan Timpka

Kollage med profilbild på Jonathan Timpka och hans avhandling.
Jonathan Timpka presenterade sin avhandling i November 2021.

Under forskarutbildningen undersökte Jonathan Timpka vad som påverkar arbetsförmågan hos patienter som fått diagnosen Parkinsons sjukdom. Den 19 november lades avhandlingsarbetet fram. Här berättar Jonathan om de olika delarbetena som utförts vid Restorative Parkinson Unit, ledd av Per Odin.

Berätta om din forskning!

Mitt forskningsengagemang har varit ganska spretigt, från registerstudier till undersökningar där jag jämfört patienters egna dagboksanteckningar med klinikers bedömningar av deras motoriska förmåga.

I det första projektet undersökte jag hur rörelseförmågan varierade beroende på vilken behandling parkinsonpatienterna fick. I början av sjukdomen behandlas många patienter med levodopa i tablettform, men efterhand som sjukdomen fortskrider så är behandlingen allt svårare att optimera. Bland annat så drabbas patienterna ofta av ofrivilliga rörelser, så kallade dyskinesier. Vissa kan då erbjudas medicinering med levodopa via magsäcken och in i tarmen. I min studie jämförde jag hur mycket dyskinesier patienterna hade före och efter sex månaders pumpbehandling.

Det andra projektet fokuserade istället på patienters egna upplevelser av rörelseförmågan och hur väl den bilden stämmer överens med sjukvårdspersonalens bedömning. Patienter fick föra dagbok över rörlighet samtidigt som de befann sig på vår forskningsenhet. Förvånande ofta såg vi att den kliniska bedömningen inte överensstämde med patientens egna skattning i dagboksanteckningarna från samma tidpunkt.

Något som också skulle kunna påverka en persons livskvalitet är om man har möjligheten att fortsätta arbeta. Därför har jag haft ytterligare ett projekt där jag försökt kartlägga vad som påverkar parkinsonpatienters arbetsförmåga, dels efter diagnosen men också genom att se om patienten varit sjukskriven redan innan hen fick sin diagnos. Detta tror jag är viktigt att få mer kunskap om så att de med Parkinsons kan få bättre stöd under den tidigare delen av sjukdomen. Förhoppningsvis kan vi bli bättre på att hjälpa dem att upprätthålla fler av de aktiviteter som är viktiga för livskvaliteten.

Hur hamnade du vid MultiPark?

Jag var intresserad av forskning redan tidigt under min läkarutbildning. Under neurologi-kursen kom jag i kontakt med Per Odin. Han erbjöd mig att arbeta i hans grupp med ett sommarprojekt och sedan fortsatte jag där under mitt mastersarbete. Först 2016 började jag som doktorand.

Vad har du uppskattat mest under din tid som forskarstuderande vid MultiPark?

Det är fantastiskt att omges av så många kompetenta personer. När nya frågeställningar uppstår i ens projekt finns det många att vända sig till för att samarbeta och få hjälp med undersökningar som ligger utanför mitt eget expertområde.

Vad har varit svårast under din forskarutbildning?

Detta är på inget sätt unikt, men att känna tillförsikt att mina olika projekt i slutändan kommer att resultera i en enhetlig avhandling har inte varit självklart alla dagar. Men jag antar att det är så forskning brukar kunna vara. Att genomgå en forskarutbildning är ju också tänkt som en utvecklingsfas för att lära sig att hantera forskningsprocessen.

Och det mest stimulerande?

Jag gillar att skriva, så arbetet med att färdigställa en vetenskaplig artikel från första ordet till det sista är väldigt stimulerande. Dessutom trivs jag med att kunna kombinera kliniskt arbete med forskning. I kliniken upplever jag mer en omedelbar tillfredställelse i patientmötet, medan det i forskningen kan vara år av hårt slit med något som på lång sikt kan hjälpa fler än bara de patienter jag själv hinner träffa.

Vad gör du när du inte arbetar?

Film är ett stort intresse, i synnerhet filmer av Kelly Reichardt, Paul Thomas Anderson och Joachim Trier, för att nämna några favoriter. Sedan är jag en trogen supporter till MFF.

Vad händer efter disputationen?

Efteråt kommer jag att fortsätta med min specialiseringstjänstgöring i neurologi samtidigt som jag funderar över olika möjligheter att hålla mina forskningsprojekt levande. Jag har bland annat redan påbörjat ett projekt för att undersöka vad som påverkar arbetsförmågan hos parkinsonpatienter och det är ett arbete jag gärna vill fortsätta med. Utöver det är jag öppen för att inleda nya samarbeten.

Läs Jonathan Timpkas avhandling "Parkinson's Disease with Device, Diary, or in Disguise. Dyskinesia reduction, motor state evaluation, and workforce participation among persons with Parkinson's disease."(Populärvetenskaplig sammanfattning på svenska, i övrigt engelska). 

 

 

Tre snabba med Jonathan Timpka

Familj:

Min fru Stella och vår katt Hedda

Hobby:

Film, musik, och Malmö FF

Bästa stunden på dagen:

Första koppen kaffe på morgonen, på helgerna med min fru och tillsammans med mina kollegor på neurologiforskningsenheten under vardagar.

Profilfoto på Jonathan Timpka.

Jonathan Timpka

Doktorand vid Restorative Parkinson Unit , LU.

jonathan [dot] timpka [at] med [dot] lu [dot] se (jonathan[dot]timpka[at]med[dot]lu[dot]se)

Länk till Jonathan Timpkas profil i LU forskarportal